Fåglar har under evolutionens gång utvecklat många specialanpassningar för att kunna flyga. Några exempel är deras: metabolism (ämnesomsättning), skelett, hjärta, respirationssystem (andningsorgan/lungor), njurar och mag- tarmkanal. Samtliga specialanpassningar är en förutsättning för att de ska kunna flyga; för att de ska kunna ha ett liv i luften.
De har en hög ämnesomsättning. Det är viktigt för det går åt mkt energi för att flyga. Det drar med sig att de måste äta en hel del. En talgoxe som väger runt 20 gram måste äta ca 5 gram mat per dygn, d.v.s. 25 % av sin egen vikt. Om det är kallt måste talgoxen äta ännu mer för att kunna hålla värmen. Om vi för över talgoxe-siffrorna på mig, Håkan, som väger 80 kg så skulle jag behöva äta 20 kg mat per dag.
Kolibriers föda är nektar från blommor. De har rekordet på att äta mkt mat. En del kolibrier måste äta åtta gånger sin egen kroppsvikt. De väger 1 gram och är lite större än en humla. Om vi fortsätter att använda mig och min vikt som jämförelse så gäller: Min vikt 80 kg gånger 8 = 640 kilo mat om dagen. Det är groteskt mycket mat.
De har en hög kroppstemperatur. Den ligger på för de flesta någonstans mellan 38 – 42 °C. Några kan ha en så hög kroppstemperatur som 44,6 °C. Fåglar är jämnvarma.
Skelettets anpassning till fåglarnas flygförmåga är också viktigt. Det är extremt lätt, men tillräckligt starkt för att stå emot den fysiska påfrestningen som det innebär att lyfta från marken/grenen, flyga och landa. Skelettet är pneumatisk (~ ihåligt); med ett fackverk som stadgar upp skelettet på insidan. Mänskliga konstruktioner som liknar fåglarnas skelettkonstruktion är t.ex. takstolar, Eiffeltornet och många broar är också uppbyggt på ett liknande sätt.
För att flaxa; för att få vingarna att gå upp och ner så är fåglarnas största muskel bröstmuskeln. Den sitter fast på 2 ställen. På bröstbenskammen och långt ute på vingen. Vi människor har ingen bröstbenskam, vi har bara ett bröstben. Här är en till jämförelse med mig och fåglarna. För att få upp mig i luften så skulle jag behöva ha en bröstbenskam, som stod ut en halv meter (50 cm!).
Intressant att läsa om fåglarnas flygförmåga i jämförelse om vi människor skulle flyga. När jag var barn önskade jag att jag kunde flyga och fantiserade om att jag stod på ett tak och lyfte och flög iväg och tittade ner på marken och människorna. En hisnande tanke för en sexåring.
Kul att du tycker det min kära mor!