I Sverige använder vi inte den bästa kanelen. Den vi äter är billig och giftig

Två kanelarter!

Den första har många namn: kanel, kassiakanel, kanelkassia, kinesisk kanel, vanlig kanel, indisk kanel, hushållningskanel och falsk kanel. Latinet är dock är densamma för dem alla, Cinnamomum cassia. Kassiakanel är billigt och giftigt. Den innehåller höga halter av kumarin (2,7–3,5 gram/kilo). Kumarin skadar levercellerna. Det är kassiakanel vi använder och äter i Sverige.

Den andra kanelarten är Äkta kanel även kallad Ceylonkanel, Cinnamomum verum. Den är dyrare och pyttelite giftig (kumarin 0,01–0,02 gram/kilo) och sägs vara godare. Jag har faktiskt aldrig provat äkta kanel (vad jag vet) men ska från och med nu ”se över mina rutiner” som påkomna politiker, ledningen i företag och andra potentater bruka säga.

Det här kan en läsa om kassiakanel på Livsmedelsverkets hemsida:

”Råd
Ät inte mycket kanel regelbundet. Vuxna bör begränsa sin konsumtion av kanel till ungefär en tesked per dag och barn till ungefär en halv tesked per dag för att undvika risk för leverskador. Att äta mer kanel än detta vid enstaka tillfällen innebär dock inte någon risk… ”

Det är inte svårt att skilja på de båda kanelarterna. Kassiakanelens bark är grov och mörkbrun. Äkta kanelens bark är tynnre och mer gyllenbrun/gul i färgen.