Gökärtens bladet är uppbyggd av småblad. Småbladen sitter i par (tänk på ask och rönn, om de är bekant). Gökärt har INGET udd-små-blad (som ask och rönn har). Gökärten har istället en udd-små-spets. En kort pytteliten nedåtböjd ”pigg” på undersidan av bladet. Det är en viktig karaktärer tillsammans med ”vingade” stjälkar.
Gökärt blommar i maj-juni med rosa till blekt rödvioletta ”blå-ich” blommor. De innehåller ett färgämne som förändras i olika pH. Färgämnet blir rött när pH är lågt (surt) och ”blå-ich” när pH är högt (basiskt). Unga blommor är röda och gamla är ”blå-ich”. Blommorna hos lungört och visa arter av förgätmigej är röda och ”blå-ich” eftersom de också innehåller färgämnet.
Frukten är en balja. Den är kal och svart.
Gökärt har stärkelserika pyttesmå ”potatisar” under marken. De går att äta och de har använts som nödbrödsämne (låtsasmjöl när det inte fanns mjöl). Blomman är också ätbara.
Gökärt har sin naturliga utbredning i Europa och delar av Asien.
Att Gökärten går att äta är något nytt för mig. Gökärten är liten och fin.
Verkligen!