Kungen, Ludvig XIV var kort, hade ett koppärrigt ansikte och han var tandlös. Han luktade illa också!

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men ord kan också säga en massa. Ord berättar en annan del av historien. När ni läst min anekdot om Ludvig XIV så kommer nedan vackra porträttet ge en annan bild av sanningen.

Ludvig XIV kallades också för Solkungen eller Kung Sol. Han levde och regerade i Frankrike i mitten/slutet av 1600-talet och en bit in på 1700-talet. Han var mäktig, stilig och pompös. Det är den franske målaren Rigaud [uttalas, Rigå] som gjort paradporträtt/oljemålningen.

För det första så var Ludvig inte alls något imponerande till sitt yttre. Han var ganska kort och han hade ett koppärrigt ansikte under sin jätteperuk.

För det andra så hade Ludvig en livläkare (= titel för en läkare som jobbar hos en kunglighet) Daquin [uttalas, Dakva] som hade studerat vid Universitetet i Sorbonne [uttalas, Sårbånn] och där lärt sig att kroppens värsta infektionshärd finns i tänderna. Så, efter att Daquin övertygat Ludvig om att HärskarGlorian stod och föll med hans hälsa, fick doktorn lov att med kniptång dra ut hela Garnityret. Men han gjorde det så klantigt att kungens underkäke sprack och en bit av gommen följde med när han drog ut framtänderna.

Till följd av detta, och för det tredje, så luktade kungen illa eftersom stora mängder föda klibbade fast i gommens ihålighet och låg kvar där och ruttnade och luktade. Utan tänder kunde Ludvig ej heller tugga maten.

Den otuggade maten gjorde att Ludvig ofta hade magknip, halsbränna och han fes/släppte sig hela tiden. Livläkaren förde noggrant dagbok över Solkungens hälsa. I en av anteckningarna står följande: ”Hans Majestät har återigen kastat upp. Det var i huvudsak otuggad och osmält mat, däribland en stor mängd tryffel.” Men också mot det här fann Daquin på råd. Han ordinerade mängder av lavemang och avföringsmedel, naturligtvis de bästa och starkaste. Som resultat av behandlingen tvingades kungen till täta toalettbesök. Varje besök noterades av livläkaren i dagboken. Mellan tio och tjugo gånger per dygnet, var vanligt. Tyvärr så hände det ofta, att Ludvig inte hann fram i tid till toaletten.

På den här tiden så tvättade man sig två gånger i livet, en gång när man föddes och en gång när man dog. Oönskad lukt däremellan döljdes med parfym. Det här innebar att kungen luktade illa från ruttnande mat i gommen, fisar, spyor och att han ständigt sket på sig.

Så paradporträttet på Ludvig XIV visar också en kort, koppärrig, tandlös och illaluktande kung.

2 kommentarer på “Kungen, Ludvig XIV var kort, hade ett koppärrigt ansikte och han var tandlös. Han luktade illa också!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.