Människans evolution – Lejon bråkar inte med oss i onödan, de vet att det är vi som är farligast

När jag var student vid Linköpings Universitet så hette en av de bästa lärarna Sverre Sjölander. Under hans föreläsningar så satt vi studenter som tända ljus och lyssnade. Hans föreläsningar var mkt populära.

Här kommer mina minnesanteckningar från ”Människans evolution”. Jag reserverar mig för sanningshalten idag. Kunskapsläget har troligtvis förändrats sedan 1999 så ta texten med en nypa salt. Det var i alla fall det här vi lärde oss då.

Vi börjar långt tillbaka i tiden och går framåt. Forskare och paleontologer har inte hittat några fossil, från oss människor, som är äldre än 5 miljoner år. Det är i princip tomt. Vid den här tiden, för 5 miljoner år sedan då går vi upprätt, på två ben. För 2-3 miljoner år sedan, då har vi börjat använda handkilen. Exakt vad handkilen använts till vet forskarna inte idag med troligtvis använde vi den som en kniv. För ungefär 0,5-1 miljoner år sedan då börjar vi använda oss av elden.

För 50 tusen år sedan då går vi ut ur Afrika och sprider oss över hela jorden. Det tar oss 10 tusen år att nå ut till jordens alla hörn. Det är när vi går ut ur Afrika som blir vi stenåldersmänniskor.

Vi uppfinner och börjar använda Yxa, Spjut, Pilbåge, Harpun, Fiskenät, Krok, Kärl, med mera. De här stenåldersprylarna/teknikern sprider sig också tillbaka till Afrika, för vi hade inte med oss kunskapen då vi gick ut.

Vi börjar också bli så smått bli kulturella för vi gör målningar, skulpturer och vi spelar flöjt.

Redan för 50 tusen år sedan börjar vi människor skämma ut oss här på jorden. Djur som var vår föda jagar vi för hårt. Så hårt att vi utrotar dem, precis som vi gör idag. Indirekt utrotar vi också många stora rovdjur eftersom vi jagar och dödar deras byten. Åttio procent av de jaktbara djuren i Amerika och Australien och 40-50 procent i Eurasien och Afrika, utrotar vi. Exempel på djur vi utrotar är: Vildhäst, Mammut, Ullhårig noshörning, Jättehjort, Vildget, Vildfår, Vildren och indirekt alltså även Grottbjörn, Grottlejon, Grotthyena och Sabeltandad tiger.

Vi människor sätter oss i respekt hos lejonen. De vet att vi är farliga. Det beror på sättet vi tog deras byten/mat. Det måste ha gjort ont. Så här gjorde vi. Samtliga, eller åtminstone de i gruppen som hade förmågan, tog upp en sten (säkert bar vi hela tiden på några jysta stenar), stor som en tennisboll eller något mindre. Därefter på en given signal slänger vi med precision och kraft stenen mot Lejonens huvud. Här har lejonet många känsliga delar. Vi kan träffa ett öga, eller munnen och slå ut några tänder. Det gör även ont att få en hårt kastad sten på ett rev-, lår-, vad-, eller skenben eller kanske en knäled. Skadorna från en stor sten är inte obetydlig. Det kan vara avgörande för lejonets överlevnad. Vid den här tiden så består en normalstor grupp av människor på 20-50 individer. Regnet av sten gjorde att lejonen förstod att det var vi som bestämde. Idag betämmer vi på tok för mycket!

3 kommentarer på “Människans evolution – Lejon bråkar inte med oss i onödan, de vet att det är vi som är farligast”

  1. Ja,det är så sant det du skriver att vi människor är det största rovdjuret. Vi går framåt på många områden. Vi behärskar mer och mer. Tekniken går framåt så fort så vi människor hinner inte riktigt med. Vi åker till månen. Vi genmanipulerar. Nu försöker forskare återskapa mammuten, som vi en gång utrotade, som du skriver om. Vi har robotar till hjälpmedel. Vi har inte den respekt vi borde ha för jordens överlevnad. Vi dödar inte bara djur, vi dödar oss själva också på olika sätt. När ska vi sluta vår framfart? Det är skrämmande att vi utrotat så många djur som du skriver om, och att vi fortsätter. Haven skövlar vi också.

  2. Jag glömde en annan viktig sak. När vi åker till månen lämnar vi så mycket skrot i rymden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *