Lukttickan Gloeophyllum odorátus växer, företrädesvis, på gran men också ibland på tall. Den är lätt att känna igen på sitt habitat (växtplats/hem) som ofta är ovanpå en granstubbe. Lukttickan är trefärgad. Den äldsta delen är svart, mitt-i-mellan-delen är rödbrun och den nyaste är vackert orangefärgad. Lukttickan har ett bulligt växtsätt.
Svampens lukt är svårdefinierad. Den beskrivs ofta som fänkål- eller anislukt eller som en fruktig lukt. Intensiteten minskar med fruktkroppens ålder men en svag tydlig lukt finns kvar efter flera år. Jag tycker att lukttickan luktar jättegott.
Lukttickan orsakar brunröta i granen/träet/veden. Det betyder att svampen bryter ner (livnär sig på/äter upp) cellulosan i granen. Det som blir kvar är det bruna ligninet. En vitrötesvamp kommer sedan att bryta ner det bruna ligninet. Därefter så finns det inte mkt kvar av granen.
Cellulosa bildar långa fibrer som ger träet/veden dess styrka. Ligninet bildar ett förgrenat nätverk som limmar ihop cellulosafibrerna. Tillsammans blir det starkt i träet/veden. Lignin består av stora komplexa molekyler. De kan vara så stora som från roten hela vägen ända upp till toppen av trädet.
